Kanada 2008

Fred 4 dagar.

2008-07-19T03:59:00.000-07:00

Nu har vi varit och sett på underverket. Bara så söt, det finaste gammelmormor sett på länge.

Linus öppnar presenter.
Katharina med sina föräldrar, Bengt och Ingela.
Jonas och Greta.

Linus och Fred.

The Hopewell Rocks

2008-07-15T05:40:00.000-07:00

Vi har nog lyckats se det mesta häromkring, vi skulle åkt hit i går, men regn och dimma stoppade oss. Tryck på http://youtube.com/watch?v=yRbvvzK-ll0 så får ni med egna ögon se hur tidvattnet kommer och går.

15 juli 12.22

2008-07-15T05:10:00.000-07:00

Nu har vi blivit farbror, farmor och farfar. Katharina förlöstes med planerat kejsarsnitt.
Sonen är född 12.22 svensk tid. Allt har gått bra, vikt och längd är ännu inte känd.
Det kommer senare, Mats får väl lägga in alla detaljer. Jonas och jag åker hem idag.
Som Ni ser på bilden kommer det att bli många vikingstop i Lahälla. Vi har hittat en ny viking.

Som Ni förstår är vi nu väldigt stolta över vår nya status som farföräldrar.

Jonas Mats Anette

Cape Breton västra sidan

2008-07-14T16:21:00.000-07:00

Solen stiger upp över havet, kan det bli mycket bättre. Vi har haft en otrolig tur med vädret, Här letar vi efter valar, det skall finnas fullt utanför i havet.

Vi hittade även ett vattenfall, synd att vi inte var här vid vårfloden, då kan man nog inte ta kort från där vi tog idag.

Nu kör vi högst upp på berget, mycket döda träd. Väldigt vackert.

Här har vi en lönn som är 350 år gammal, knotorna är av all sirap man tappat trädet på under århundraden.

Så kom vi fram till Pleasant Bay, ett säkert kort när man vill se val.

Till och med vi såg valar här. Här som synes tre valar runt båten.

Här satt en korp och väntade på bättre tider. Inte speciellt rädd.

Det finns givetvis en hel del vandringsleder, vi tog en på 10 minuter. Det var blötmark, så där fanns orkideer.

Detta trodde jag först var en orkide, för det fanns många av dem och de var rätt höga. Det visade sig vara en köttätande växt. De rödfärgade bladen på bilden ovan hör ihop med blomman under. Vi tror att det är bladen som äter insekterna och blomman som lockar dit dem.

Sedan gick vi på en vandring som hette skyline och var på närmare en mil. Där skulle det finnas både det ena och det andra att se. Nu gick vi mitt på dagen i strålande solsken så oddsen var emot oss.

Naturen var annorlunda fast tyvärr så är det så tätt att du har svårt att se djur, de kan vara några meter ifrån utan att du kan se dem.

Denna vackra vy fick vi när vi vandrade ut mot havet för att se val och älg.

Här sitter Mats och Jonas för att fika och leta val på havsytan, själv gillar jag inte branta stup så jag höll mej längre upp. Ja, de fick se val även här.

Jonas fick en fin bild på en fågel. Så den enda älg vi sett var deras skyltar med stora älgar så det får bli den vi visar Er.

Sedan helt plötsligt står den bara där, alldeles efter stigen och åt gräs, brydde sig inte det minsta om att vi kom och andra efter oss. Mats tror att den både var blind och döv. Tror snarare att de inte bryr sig om människor. Skyltar när man går in på stigen talar om att man skall vänta tills älgarna lämnar stigarna innan man går förbi.

Så här varma och trötta var vi efter vandringen som tog två och en halv timme.

Här ser Ni hur man kan transportera både båt och fyrhjulig motorcykel på en gång. Vi pratade med dess ägare och han hade varit på semester hos svågern, så för att komma upp i bergen var han tvungen att ha med sig sin motorcykel. I naturreservatet får du inte gå utanför lederna så där kunde ju han inte åka på den. Han berättade oxå att där vi såg tre valar såg han 30 st på morgonen. Att det händer väldigt mycket älgolyckor för det finns otroligt mycket älg. Kör man i reservatet på kvällen gäller försiktighet för älgen är ute på vägarna.

Så slutar vår resa i Cape Breton, kan varmt rekommendera den, gärna på hösten vilka färger det måste vara.

När vi åkte hem stannade vi precis mellan ekvatorn och polcirkeln. Där gick solen ner i ett moln.

Så här ser det ut på kvällarna i lägenheten. Mats jobbar och jag bloggar.

Chansa inte

2008-07-14T13:31:00.000-07:00

Då har vi kommit fram till jordens sista punkt, hur någon kan bo här är otroligt. Kan tänka hur här är på vintern. Detta är huset vi hyrt in oss i. Fick lite onda aningar när jag såg trädgården. Jonas kom ut och sa att han sagt till Mats att prata med mej innan han ringde ägarn.

Men hur lätt är det att hitta ett nytt boende långt fram på kvällen.

Solens sista strålar var ju vackra på bergstoppen.

Mat måste vi ha och det blev hummer. Ägarna till detta matställe rakt över vägen var minst sagt underliga.

Maten inte den bästa vi ätit heller.

Jag tror inte det fanns något i detta hus som var helt eller i ordning, ytterdörrens handtag hängde på trekvart. Hon bad oss sätta oss i sofforna medan hon tände upp. Är förvånad att vi överlevde det. Tala om sunkiga soffor. Det går liksom inte att beskriva hur det såg ut, måste ses.

Krimskrams över allt, helheten totalt otrolig, fattar inte hur hon har fått tillstånd att hyra ut.

Bild på en av toaletterna, inte det fräschaste vi sett.

En liten detalj på det finsnickeri som fanns här, om Ni vill ha lite tips hur Ni kan fixa hemma.

Även hur man bygger en trappa, kan vi stå till tjänst med. Rustik är ordet.

Till saken hör att Roger har pratat mycket om att det har kommit in en mycket farlig spindel till Kanada, tror den som vill, men med dessa väderförändringar kan det säkert stämma.

I alla fall när vi lagt oss ser Mats plötsligt en STOR spindel i vårat fönster alldeles ovanför våra huvuden. Han vågar inget säga till mej, utan stänger fönstret. Då blir det nästan svårt att andas. Har glömt säga att huset var fullt av konstiga lukter, varav mögel var en av de värre.

Tyvärr ville spindeln inte vara med på bild, men jag fick på hans framtida barn, det var en rejält stor kokong. Dagen efter säger Jonas att den jättefarliga spindeln inte är så stor. Den gav i alla fall Mats en sömnlös natt. Det berodde lika mycket på att han fick ha fötterna utanför sängkanten. Jag som inte är så lång fick oxå ligga med fötterna utanför, har aldrig hänt innan. Så Ni förstå sängstandarden. Jonas tyckte inte det var något att klaga på, han får för det mesta ligga med fötterna utanför. Så även i Mats lägenhet.

Fönstret var lite litet till hålet, men ventilation är ju bra.
Glömde säga att på kvällen kom ett annat par och undrade om det fanns rum lediga till nästa natt. Mats visade dem runt, tog sedan med dem ut och sa: Leta efter ett annat ställe.

De var mycket tacksamma för rådet, speciellt frun.

Det ingick ju frukost, men som tur var hade vi med oss egen, fanns bröd och jordnötssmör att få på stället. När jag skulle ta en thepåse ur en burk, rörde sig hela innehållet så burken försvann åt ett håll och jag åt det andra.

Vi satte oss ute vid ett trädgårdsbord som rörde sig i olika riktningar. Mats vågade sitta, Jonas och jag åt, efter moget övervägande stående.

Något säger väl detta råtthål om standarden. I de flesta fall äter sig både möss och råttor in, här har de gjort allt för att äta sig ut. Detta råtthål fanns direkt i hallen vid inskrivningsdisken.

När jag fick se det så skrattade jag så att tårarna rann.

Solen kommer upp över berget, som Ni förstår så lämnade vi tidigt.

Soluppgång över campingen, där kunde man se val, antagligen därför det fanns turister överhuvud taget.

När vi kört en minut och tittar ut över bukten så ser vi dem. Valar!!!! det vita plasket mitt på bilden.

2008-07-14T06:14:00.000-07:00

Denna utsikt hade vi från våran B&B när vi vaknade på morgonen. Tyvärr lyckades vi inte rengöra kameran så den blev värre i stället.

Nu startar vår resa upp mot det stora naturreservatet, otroliga vyer och mycket skog.

Fikapaus vid en av utsikterna.

Bergen är helt skogsklädda, både löv och mycket gran.

Här går vi en vandring på 4 km, då kommer denna lilla ekorre, Jonas fångar honom när han äter på en svamp.

Sådana här stup var det på vandringen.

Här kommer vi fram till ett ställe som har mina, nu snart nog tjatade om, stolar.
Tänk Er dem ner mot havet, utanför häcken, i Lahälla.

Vi letar vidare efter STOR resväska.

Här kommer mera härliga branter.

Här är något liknande Stångehuvud igen.

Denna stranden vid Black Brook Beach var det bränningar som slog in hela tiden, fullt med folk som surfade på vågorna. Perfekt tillfälle för ett dopp.

I med lilltån, upp snabbt igen. Jättekallt, det räckte med att titta på.

Mera utsikter.

Här går molnen så lågt att de snuddar vid bergstoppen.

Här kommer vi fram där vi skall ligga andra natten. Meat Cove.

Det kommer att få en helt egen blogg, för det var något i hästväg. Världens ända, då är detta stoppet innan.

1:a dagen i Cape Breton

2008-07-11T14:59:00.000-07:00

Denna första dag har vi kört 40 mil för att komma hit till Cape Breton. Nu ligger vi på B&B i en liten by efter Atlantkusten som heter Baddeck. När vi bokade övernattningen igår var det enda krav vi hade att de skulle ha internet. Här finns internet men det funkar dåligt så just nu surfar vi med hjälp av nallen.
Vi har sett en del fina vyer, men mest har det varit lövridåer mellan vägen och havet och sly efter vägen ser vi lika bra hemma som här.
Vi skall gå ner till huvudbyggnaden och försöka att lägga in några kort senare ikväll, vi får se hur vi lyckas? Om nu åtkomts av internet är bättre där? Annars får ni vänta tills vi kommer till Halifax i början av nästa vecka med att se våra kort, eftersom rutten som vi planerar att åka har dålig täckning även för en mobiltelefon. Jonas har försökt under flera timmar att få bort några fläckar i min kamera, det är inte lätt, nu är han inne på att ta vatten, vi får se hur detta slutar.
Anette, Mats och Jonas

Här kommer bilderna (inne i huvudbyggnaden är det bra signal för bildöverföring):

Anette är mycket förundrad över att eldistributionen sker via luftledning nätan överallt i Canada. Inte att undra på att de ofta har elavbrott. Nedan ser ni en typisk bild från en stadsgata.

Första stoppet i Cape Breton, Jonas lägger upp vår strategi och färdväg. Vi skall åka till östsidan där byn Baddeck ligger och övernatta där första natten.

Vi försökte och försökte att ta en bild efter vägen, men det var hela tiden lövsly som gömde ursikten! Vi såg de fina vyerna skymta förbi genom lövverket.

Till slut svängde vi uppför en backe, där de tagit sand, för att kunna ta några bilder.

Här poserar Jonas på ett stort stenblock. Där har har han en god utsikt!

Jonas begrundar vedermödorna som han måste kunna hantera, att vara på semester med morsan ooochh farsan!!!

Här ser ni utsikten som vi var ute efter att plåta.

Ännu en vacker vy ner mot havet. Vi är övertygade att imorgon kommer vi att se många mer hissnande vyer! Och vi kommer att "publicera så fort vi har en möjlighet"!

Grillkvall hos Roger

2008-07-10T06:18:00.000-07:00

Nar Jonas landat och packat upp var vi bjudna hem till Roger och Debbie pa grillning.

Jattestora t-benstekar. Perfekt grillade, den basta mat jag atit har i Kanada, jattegod potatissallad med tillbehor.

Hela familjen samlad vid grillen.

Ni ser pa tallrikarna att det ar rejala kottstycken. Sedan bad jag att fa se pa Rogers faglar han gor i tra. Denna har han vunnit forsta pris med. Inte forvanande alls, varje vingpenna ar skuren for sig. Ser ut som riktiga fjadrar.

Helt otroligt vad duktig han ar.

Sedan blev det ett harligt dopp i deras pool, "bara" 29 grader i vattnet.

Har fatt tag i en amerikansk dator idag, darav fattas prickarna over bokstaverna.

Sadan har faglar gor Roger pa hotellrum nar han inte har nagot att gora, taljer den pa 3 timmar och sedan ar det malning. Sammanlagt kanske 5 timmar, det Ni.
Inte nog med det, just detta exemplar har jag fatt av honom. Det uppskattar jag mycket.

Extra resa längs södra stranden

2008-07-08T15:47:00.000-07:00

Vi hann inte med hela kustvägen, mellan the Ovens och Halifax, längs södra stranden igår. Därför vi åkte en bit söderut idag oxå. Av en tillfällighet hamnade vi i denna ateljé som var inhyst i ett hus från 1700-talet, där en konstnär hade atelje och försäljning.Huset var fortfarande i orginalskick utvändigt och andra delar inomhus var renoverade i modern tid, exempelvis de flesta väggar och golv.

Cirklarna på denna bild som var ristade på väggen vid sidan om fönsteret in till entredörren visar hur många avlidna personer som de hade forslat ut från huset genom fönstret. Fyra cirklar representerar lika många döingar. Anledningen till detta var för att de döda inte skulle ha möjlighet att återvända till huset!

Tavlan med lupiner är uppställd framför det ovan nämnda fönstret.

Här ser ni den öppna spisen som oxå har en egen historia som hör ihop med trappuppgången till andra våning som finns till höger om spisen. Högst upp i trappen finns ett valv. Det gjorde att eventuella häxor inte kunde komma upp till andra våningen, utan enda vägen in var in i spisen och ut genom skorstenen! Fiffigt va?

Konstnären som hade all tid i världen att berätta skrönan om huset och dess innvånare från förr i tiden, han heter Andre Haines och hade födelsedagsrabatt på sina tavlor. Må hända men Mats har tagit hem tavlor förr från Canada och det var inte utan besvär. Dessutom var motiven inte helt i vår smak.

Sedan har vi då den största anledningen att vi åkte ut idag, båda har vi förälskat oss i deras solstolar, de finns på de flesta bryggor och verandor. Alltid i olika färger, rött, gult, blått, rosa, lila, grönt m.m.

Vi hittade igår en som såg ut att sälja sådana, men då var det stängt. I dag var det öppet, så nu vet vi ju var vi kan få tag i dem.
Nu återstår bara ett STORT problem. Hur får man med dem i resväskan?

Tål att tänka på, men skam den som ger sig, än är slaget inte förlorat.

The Ovens

2008-07-07T17:46:00.001-07:00

I dag skall det bli jättefint väder, så Mats jobbar halvdag, då passade jag på att baka bröd och bullar på morgonen. Efter det kan ju det behöva städas. Jag kommer inte överens med denna dammsugare, det gör jag väl egentligen inte med någon dammsugare. Här kan jag ju inte skylla på att jag har varit ute och grejat, så det var bara att sätta igång. Vet Ni ,enda gången dammsugaren låter lycklig:Det är när den får tugga på en matta och det gör han så fort man tappar koncentrationen det minsta.

Sedan begav vi oss mot Piratön, det var vassa och höga klippor som mötte oss redan vid parkeringen.

Vi var för sent ute, det var nästan grävt över allt, det har pumpats in mycket pengar för att hitta de skatter myten säger är nergrävda där. Skulle tro att allt var vänt på minst en gång.

Vyerna var riktigt häftiga, så man kan nästan se piratskeppen komma för att gömma sig i en av grottorna.

Här nedan står vi precis ovanför ingången till en grotta, när vattnet var inne och vände och antagligen slog i mot klippväggen långt in, lät det som åska på långt håll. Vi trodde först att det var åska, för det var nog närmare 30 grader varmt och mycket tryckande. Sedan förstod vi att ljudet kom under oss.

Här kan det inte vara roligt och komma för nära i storm.

Nu är vi nere vid vattnet, så man ser tydligt ingången till grottorna. Det var tre stora ingångar bredvid varandra.

Här är vi inne i en av grottorna, det går att komma in en rejäl bit till, men suget från vattnet är inte att leka med, så vi får inte komma längre in.

Ännu en grottöppning.

Sedan när vi gick där fick vi helt plötsligt syn på en Linnea, naturen är som hemma.

Här ser man hur vattnet är borta i mellan stenarna.

För att nästa minut fyllas med vatten igen, så undrvattensströmmar fanns det nog gott om här.

Sedan har jag ju sagt att här liknar Sverige i naturväg, så här borde finnas kantareller.

Detta är ingen fejk, helt plötsligt så sitter herr Kantarell bara där. Faktiskt två, men den ena är mycket liten.

Sedan hittade vi en guldletere, trodde inte på det först, men han hade några guldkorn i ett rör.

Här är beviset. De små prickar Ni ser är guld.

Han kunde berätta att i mitten av 1800-talet hittade man mycket guld här. Så 1861 sålde man guldsanden till ett företag som fraktade det till Wales i England. Man fick 2000 dollarför sandrättigheterna.

Det blev starten för en ångbåtslinje med guldsand. Mellan Kanada och Wales.

Här ser Ni en bit av stranden.

Dessa hjul hade man för att krossa sten-sanden, så man kom åt guldet, de gick runt, runt och så lade man sand i en ränna nertill.

Nu var vi trötta på att leta guld, både högt och lågt, så vi begav oss hemåt.

Då står denna fina hjort och tittar på oss, inte det minsta rädd för människor, typ våra rådjur.

I strandkanten på hemvägen, för det var lågvatten, står denna fina häger och fiskar. Blir väl alltid en hel det vattendjur som inte hinner med vattnet ut, utan blir kvar i små vattersamlingar.

För vad vi sett hittills är det mycket fågel i strandkanten vid lågvatten.

Bay of Fundy

2008-07-06T16:35:00.000-07:00

Tidvattnet är inte bara i havet, utan det påverkar floderna en bra bit på land, här har vi en ko som betar bredvid en flod som håller på att tömmas på vatten.Det är bara lite vatten kvar, tyvärr så kom oxå dis så det syns lite dåligt. Kan meddela att när vi körde hem var här fullt med vatten i flodbädden.

Kaffe när man är ute är aldrig fel. Tim Horton går bra att dricka, annars är kaffet väldigt svagt här, närmast vatten, som de har visat en kaffeböna för.

Dimman rullar in över bergen, har även havet framför oss nu.

Nu har vi kommit till Joggins, här är världens äldsta fossiler funna, vi tror att det oxå har blivit ett världsarv. Tidvattnet är här 12 meter, så vi startade tidigt, för detta ligger tre timmar från Halifax. Just idag var här som lägst vatten kl.9.15. lite svårt att se kanske, men i vanliga fall är vattnet mycket högre än där jag står och tar kortet.

Här kommer vattnet att vara in mot de höga klippväggarna, så nu hade vi lite tid att leta fossil, det skulle vara så lätt, hittade vi inte, fråga de orangeklädda vakterna bara. Vi har ju varit på Gotland för länge sedan och där var det inte svårt att hitta fossiler.

Men här hittade vi varken vakter eller fossil. Mats och jag var de enda fossilerna där denna dag.
Klipporna var väldigt slippriga och hala att gå på, för en del av dygnet är ju det djupt vatten över dem.

Så helt plötsligt bara låg den där. En trädstam till storleken, inte konstigt vi inget sett, vi leta små vi.

Bredvid låg en sten, som vi tror var fullt med lämningar av löv från trädet. Allt låg nedrasat från en stor klippvägg. Vi får kontakta en lövexpert när vi kommer hem.

Jag blev till och med trädkramare en stund där.

Sedan gick färden vidare mot Advocate Harbour, där skulle vara så fint.

Tyvärr, dimman vi sett på håll innan idag slog till med full kraft.

Men det går ju att se att båtarna inte har mycke vatten än, men vattnet är på väg tillbaka.
Här är det tre timmar sedan lägsta vattennivå som här var kl. 10.20.

Vi fortsätter våran färd och har sådan tur att vi kör ifrån dimman, så här nere vid havet tar vi en välbehövlig glass i strålande sol.

I dag har det varit upp och ner för kullar på kurviga vägar, många fina vyer.

Under en tio mil minst var det mycket hedmark i landskap, inte så mycket odlat, väldigt kargt. Det verkar inte vara ljung, utan andra växter som varken kräver näring eller vatten.

Otroligt vackert var det i alla fall.

Sedan kom vi till Five Islands, där kom vi sent, så det var bara en och en halv timme kvar till högvatten. Vi tror att man nog kunde gå ut till klippan som nu har vatten runt sig.

Nu är det lite drygt en timme till högvatten och stranden börjar försvinna.

Nästa kort är just när vattnet nått högsta punkt.

Nu har det gått en halvtimme och det börjar redan dra sig tillbaka.

I Bay of Fundy som vi har varit runt idag, finns bland de högsta tidvattet i världen.

Varje dag rör sig 14 miljarder ton vatten fram och tillbaka.

Det är lika mycket som vattenflödet i alla världens floder, det är med andra ord helt otroligt.

Inte konstigt att många vill ha det till världens åttonde underverk.

Man kan ju sitta en hel dag och bara se vattnet komma och gå.

Har hört Mats berätta om detta, men se det med egna ögon. Helt otroligt.

Östra stranden

2008-07-05T16:38:00.000-07:00

Från Halifax till Sheet Harbour. Östra sidan i folkmun.Denna sträcka går efter havet, hela tiden med vägar ner till vattnet. Kustlinjen är på intet vis rak utan det är små landtungor och så mycket vatten. Så vi tog en kartbok och följde kustkinjen. Jättefint, tyvärr är detta inte var den normala turisten gör kom vi på efter ett tag, för det fanns varken mat eller kaffe att få tag i.

Till slut hittade vi ett litet ställe, som kallade sig turistfällan, vi frågade om vi fick sitta ute. Helt OK , så vi satt antagligen i deras privata stolar alldeles vid havskanten,

Dessa stolar, oftast som en och en, ser man över allt här i Kanada, mycket snygga.

Tänk om man kunde få hem en sådan i resväskan.

Turistfällan hade humor, denna stol fanns på officiella fika platsen. Tog ett kort, kanske något att göra när det har varit höststorm hemma och björkarna tappat lite grenar.

Det finns otroligt mycket skog här,, men som synes är det mycketsom är dött i den.

Vatten precis hela tiden, är det inte havet är det sjöar som ligger alldeles bredvid havet.

Till slut hittade vi i alla fall en otroligt fin och lång sandstrand.

Inte så mycke folk som Ni ser, härliga vågor, perfekt sand, men troligtvis inte mer än 15 grader i vattnet. Vi tog av oss på fötterna, skulle gå i vattnet efter strandkanten, det blev det lilla det.

Fick ju frostskador, trots att det nog var 26 grader på land.

Vi tror att man måste in i augusti innan här går att bada, om man inte gillar vinterbad.

Sedan fortsatta vi vår tur efter havet, det ena vackrare än det andra.

Vi hade tur, tidvattnet var inte helt inne, så man ser hur högt det kommeratt bli om några timmar.

Alla deras ledningar går på stolpar så här, så när det blir storm eller orkan, är de oftast utan ström längre tider.

Efter denna dag fylld med intryck, det mesta rörande vatten, avslutade vi med att köra hem i inlandet. Se hur mycket död skog här finns , så Ingvar tag med dej Mikael och kom över, här behövs lite fackmän som kan lära kanadensarna hur man sköter en skog.

Kväll i Point Plesent Park

2008-07-04T15:41:00.000-07:00

Kvällen var för fin för att inte njutas av ute, så vi tog faktiskt bilen ner till parken och gick sedan en långpromenad. Då hittade vi en liten damm som vi slog oss ner vid. Trollsländan landade alldeles där jag satt, inte nog med det den överlevde oxå.

Solens sista strålar njuts.

Fredagen den 4 juli 2008 Mahone Bay

Så kom den stora dagen då vi skulle gräva piratskatter. Riggad till tänderna, klar i tid, då ringer det. De är två timmar försenade.

På denna del av havet kan man vid vissa tillfällen se ett piratskepp segla förbi. Tydligen har ett skepp brunnit och förlist här. Det är många som sett det, tror jag det. De lever väl på turisterna, för det var översållat med krimskrams affärer.

Hade jag affär här så hade jag oxå sett både skepp och pirater.

Här ligger tre kyrkor bredvid varandra, tre olika samfund vad jag kunde utläsa av skyltarna.

De ligger mycket vackert alldeles vid havet.

Här är Rogers dotter Angelique, hon hade för tillfället gjort en stor operation i munnen så hon kunde inte äta eller prata. Hon var uttrycksfull ändå om man säger så.

Här är Debbie som står för utflykten. Det blev en hel del krimskramsbodar, för dottern ville ha något, som vi för övrigt mig veteligen aldrig hittade.

Kyrkorna från andra sidan viken.

Vi åt och hade trevligt, med lite engelska, tecken och god vilja kommer man långt.

Men spadarna fick vi aldrig någon användning för, tyvärr, vi hann aldrig med att gå till grottorna.

Så det får Mats och jag reparera vid tillfälle, för vem kan motstå att försöka hitta en piratskatt???

När jag kom hem var Mats hemma och har blivit lite lik Kalle, lite alltså. Han har grovplanerat helgens utflykter. Lördag tar vi åt det hållet och så ser vi om vi hittar något. Samma sak med söndag fast åt andra hållet. Det enda vi har bra koll på är tidvattnet, det måste man för annars kommer man inte dit man ska. Behöver oftast vara lågvatten, då blir det liksom häftigare.

Tidvattnet ändras ju dag för dag, så det gäller att komma till rätt ställe på rätt tid.

Uteätarna

2008-07-03T11:16:00.000-07:00

Vi åt på en typisk taverna, maten var väldigt god, som tur var tog jag ingen efterrätt, den var inte liten, det varje fick hade väl räckt i alla fall till tre personer. Det mesta här är också väldigt sött. Språket är OK, jag förstår bra vad de säger bara de inte pratar för fort. Däremot att prata är inte det lättaste. Men de hjälper mej när jag saknar ord. "Det är en ny erfarenhet för Mats att jag kan vara tyst".
Debbie skall tydligen ta med mej till grottor där sjörövarna har gömt sina skatter, det är tydligen mycket pengar som pumpats in för att försöka hitta dessa gömda skatter. Roger säger att det är grävt över allt, så man får se till att inte ramla ner i något hål. Så vi åker väl utrustade med spadar, nu när de får hjälp från Sverige.
Nu liter jag inte helt på den mannen, men skall berätta när jag sett det med egna ögon.
Här är fortfarande Tattoo stämning i stan, har varit ute idag och sett en del av dem. De gör reklam för sina föreställningar.
Låg på altanen och solade, då tyckte jag att det kom en helikopter, ett väldigt hamrande, det var bara Mats som ville in, visade det sig.
Nu skall vi äta och sedan ut i det fina vädret.

Tack för tipset.

2008-07-02T11:41:00.000-07:00

Tack för tipset om kajaken, kan knappt vänta tills boken kommer ut.
I kväll skall vi ut och äta middag med Mats arbetskamrater och fruar. Så Mats har hastat iväg för att klippa sig, själv har jag fått tag i en mycket bra bok, som det är svårt att slita sig ifrån.
Vädret är fortfarande varm och gott, så det är synd att det inte finns någon badstrand nära.
Vattnet är rätt kallt än, har faktiskt inte sett någon bada, inte ens små barn när vi varit ute och åkt.
Efter maten skall vi hem till Roger och hans fru Debbie, tydligen skall jag och Debbie ut och göra Nova Scotia på fredag.
Alltid bra med någon som är lokalt förankrad, bara det inte blir för mycke affärer, det har vi ju gott om hemma. Här är det naturen jag vill se mer av.
Återkommer med hur det går.

Kanadas nationaldag och Peggys Cove

2008-07-01T17:27:00.000-07:00

Vi vaknade upp till ännu en dag med dimma, fast kanske inte lika tät som dagarna innan. Plötsligt hör vi musik utanför, vi tar och går ut på gatan. Där är hela Tattoot från igår. De är ute och spelar så det står härliga till, vi följer med strömmen, vi talar alltså om mycket folk. Många går upp mot citadellet vi har det alldeles ovanför oss.Vi hänger på, har velat se hur där ser ut, i vanliga fall är det inträde, dock inte idag. De skjuter salut med 21 skott. Tänk att de kunde veta att vi var i stan. Vädret har blivit nästan för bra. Strålande sol och minst 26 grader.

Efter en stund tar vi oss ner mot naturhistoriska museet, får passa på när det är gratis inträde.

Grodan på deras tak är ialla fall imponerande.

De hade även levande fjärilar, de skulle man vara rädda om, som Jonas sa. Mats påstår att jag var orsaken till ens frånfälle, själv tror jag han begick självmord. Kastade sig rätt ner från taket rakt på mej, utan fallskärm, kan ju inte gå mer än på ett sätt då.

Sedan gick vi till det hotell Mats har bott mycke på, vi fick även biljetterna till Tattoo därifrån.

Hovmästarinnan blev mycket glad när hon fick se Mats, kanske inte lika glad åt att se mej.

Vi åt i alla fall deras Tattoo buffe, helt OK. Så fick vi 20 % rabatt bara för vi varit på Tattoo, så man skall inte klaga. Nu var det rejält varmt, så vi gick hem och vilade middag.

Efter ett tag tyckte Mats att vi skulle åka till något som kallas Peggys Cove, ungefär som Stångehuvud i Lysekil.

25 grader och strålande solsken i Halifax. Peggys är 3 mil utanför. Ju närmare vi kommer ju sämre väder, dimma igen och 16 grader.

Typiskt, men vi har tröjor, så vi fortsätter. När vi kommer fram spricker det upp och blir perfekt, blåser rejält och det vet ju alla som varit i Lysekil, så vill man ha det.

Så min kamera har gått varm i eftermiddag, det var verkligen sevärt.

Mats med stora vattenkaskader bakom sig. Inte helt fel, helst som det var skönt i luften.

Tro det eller ej, Mats fick låna kameran en liten stund.

Sedan gick vi ner till den lilla hamnen, där bara låg den, med lite arbete kanske detta kan bli en bra havskajak.

I de små hamnar vi varit verkar det vara hummer som är den stora inkomstkällan.

Alla matställen har hummer att erbjuda, du pekar ut vilken du vill ha och sedan kokar de den till dej.

Nu har det börjat bli ett fasligt oväsen utanför fönstret, nu är fyrverkerierna i full gång, så nu vet vi hur man firar 1 juli.

Royal Nova Scotia International TATTOO

2008-06-30T19:53:00.000-07:00

I kväll har vi varit på hockeyarenan och sett Tattoo, det var verkligen en upplevelse, har sett det för många år sedan i Göteborg, men detta slår det med hästlängder.

Fanns även något för Mats att fästa blicken på.

Det var otroligt många människor på golv och scener samtidigt.

Säckpiporna är bara bäst, deras trummisar går inte av för hackor, fattar inte hur de kan göra sådana konster med trummpinnarna.

Det är en otrolig upplevelse att höra och se så många begåvade musiker och väldrillade militärer

på en och samma gång. Stora körer och faktiskt mycket handling.

Mellan varje nytt land och orkester hade man lagt in lite komiska inslag, de var otroligt duktiga.

Fanns ett gäng från Danmark som hoppade hopprep, de heter Talentholdet, sevärt.

Dessa på bilden nedanför heter The horror show-holmikers, skulle de komma till en arena nära dej, gå och se dem, mycket roliga och duktiga.

Denna tjej och kille var från Trinidad och var med och uppträdde när deras orkester spelade.

Sedan blev det mycket Kanada, det slutade med att man stod upp under nationalsången, då fick man som Gunde myntat, lite ståpäls.

Annars har vädret varit riktigt dåligt här, dimma som är som mjölk plus att det kommer en åskskur dess emellan. Hoppas det blir bättre i morgon, för då firar de sin nationaldag.

Skall bli roligt och se om det är en stor grej här. De flesta verkar vara lediga i alla fall.

2008-06-29T07:05:00.000-07:00

Nu var det dags att starta utflykten för att se på tidvatten. Det är ett äventyr bara att få ut bilen ur garaget, jag böjer huvudet hela tiden, så lite plats finns det kvar upp till taket.

Första stoppet var i Wolfville, där vi köpte kaffe på Tim Horton, de kan faktiskt göra gott kaffe.

Här var redan vattnet ute, så det enda man såg var lerig rödfärgd jord.

Fick syn på en häger som sökte föda i botten.

Nu närmar vi oss Blomidon, här går Mats jämte båtarna som för tillfället ligger på torra land.

Så här ser det ut på många stället när tidvattnet är ute.

Här har havet nästan försvunnit helt, man skulle kunna gå ut till denna formation.

Nu är vi framme i Blomidon, ovanför stranden finns ett stort Parkområde som du kan få kampa i. Det var jättevackert och många campare, fast inte på varandra på något vis.

Nu är vi nere på stranden och vattnet har dragit sig långt tillbaka.

Klippbranterna är höga och rätt så instabila, hade rasat ner på ett flertal ställen.

I vanliga fall är det vatten här där folk nu går.

Vattnet försvinner mer och mer.

Nu är klockan 14.30 och det är som minst vatten just nu. Är långt ut till vattenkanten. Mer än femhundra meter, tror Mats.

Denna kompis hade vi lite ovanför oss när vi tog en välbehövlig fikarast. Otroligt fin och stor såg vi när han till slut flög.

Stolt och mycket orädd, satt han där hela tiden vi var nedanför.

Mats har fågeln just ovanför sitt huvud, upp i branten.

Mera bilder på strand utan vatten. Helt otroligt vackert. Vi hade verkligen tur med vädret oxå.

Vem sa att dinousarierna var utdöda?

Detta måste väl vara ett lårben?

Naturen som synes otroligt fin.

Som vanligt tog vi den svåraste vägen, nästan omöjligt att gå i all denna sten.

Vem har sagt att orientering skall vara lätta vägval?

Eller hur Daniel, vi tror att vi hittade en väg upp, som du kanske hade prövat, inte vi inte.

Här har vi allt en bättre fiskare än Mats, fast han hade lite svårt att få ner den.

Nu kom vi för nära och han såg väl Mats lystna blick, så bättre fly än illa fäkta.

Inte mycke bättre att gå i "sanden" eller vad det nu är, man liksom sugs fast för varje steg.

Här ser man att allt vatten är borta.

Ett hav tomt på vatten, mäktigt.

Odlingar så långt ögat kan nå, detta är The valley, det bördigaste området i Nova Scotia.

De har väldigt många äppelodlingar, ser det över allt när vi åker genom landskapet.

Helt plötsligt ser vi en get som är ute och går med tre kompisr, vi såg även stället de troligtvis rymt från, där sprang det runt två stora skällande dobermann, så vi gick inte in för att fråga om det var deras djur. Som tur var kom en granne när vi stått still en stund och återbördade rymlingarna till hemmet.

Det roliga var att det nog var geten som var ledaren, den väntade nämligen tills de andra gått av vägen. Det var väl deras vanliga motionsrunda kanske.

Här stannade vi för att äta, fish and chips, har aldrig ätit det förut, var mycket godare än jag trott.

Halls Harbour kallas detta lilla samhälle.
Det ser för roligt ut när båtarna ligger och väntar på vatten.

Se där ute är havet. Här ligger vi och kan inget annat.

Nu är vi tillbaka där jag tog bild på de första båtarna och vattnet är på väg tillbaka.

Inte mycke men lite mer vatten.

Här har vattnet kommit rätt långt in, därborta satt vi och fikade innan idag.

Det går relativt fort, man kan ställa sig en liten bit ifrån och får strax flytta sig. Det är många djur som gräver ner sig när vattnet försvinner, när vattnet kommer tillbaka fylls det av luftbubblor som stiger till ytan, antagligen från gångarna i sanden.

Nu kan man inte längre gå torrskodd till "vårat " fikaställe.

Det lilla landet Ni ser rätt ut, det var det man kunde gå ut till för bara några timmar sedan.

Finns en bild innan som visar en liten fåra in, nu är det helt vattenfyllt.

Nu kan båtarna ut och fiska igen, fortfarande kommer det in vatten i ytterligare minst en timme.

Men vi har långt hem, så vi lämnar detta naturfenomen för denna gång.

Så där, nu är det ett hav igen.

Nu är cirkeln sluten, vi är tillbaka där vi började, då vi bara såg lera och häger.

Ytterligare en kopp hett och gott kaffe.

Tänk vad månen kan åstadkomma, mellan 8 meter och 12 meter, i extremfall ända upp till 16 meter, kan havet variera. Låter nästan otroligt, nu har jag sett det med egna ögon och det var verkligen sevärt.

Naturen här är så lik hemma att det nästan är kusligt, kanske inte att de just här har sådan storskog som vi har hemma, men ge mej lite tid och lite senare på hösten, så skall jag nog kunna hitta kantareller, de har ju allt annat.

Tidvatten lördag 2008-06-28

2008-06-28T18:33:00.000-07:00

Blomidon, jag säger bara det, verkligen sevärt. Vi har varit ute hela dagen för att kolla på tidvattnet. Det är 12 timmar och 20 minuter mellan varje högvattenstånd. Det skiljer på upp till 16 meter, båtarna ligger på botten vissa timmar varje dygn. Kommer att lägga in bilder vid ett senare tillfälle. Vi var där så vi såg när vattnet var som lägst och stannade tills det var som högst.
Kommer mera om detta i morgon.
Igår, hälsar Mats, att jag bakade både bröd och bullar för vädret började med regn på morgonen. Var ett litet äventyr att hitta jäst och bakpulver i affären, men med hjälp av lexikon löste det sig.
En nöjd man kom hem och kände dofterna.
Sedan strövade vi ut och köpte ett par bra joggingskor till mej, de behövdes verkligen idag för vi har gått mycke.
Efter det blev det en glass nere vid havet.

2008-06-26T12:12:00.000-07:00

I dag när jag vaknade hade jag tre män hängande

på grannhuset och tvättade fönstren. Det gick fort. Fattar inte att de vågar hänga så.

Huset Mats har lägenheten i är högt som tur är, blir nog inte svårt att hitta hem, om man går vilse.

Utsikten från balkongen är ju inte mycke att skryta med. P-däck under och lite hustak.

Denna park ligger inte långt från lägenheten, rätt stor och väldigt fin. Där satt jag igår och läste i skuggan under ett träd.

I dag har jag gått till ett som vi i Sverige skulle kalla naturreservat. Hur lätt som helst att hitta, sa Mats och inte speciellt långt. Det finns mat och dryck att köpa, så det är lugnt. Sagt och gjort, vädret kunde inte bli bättre, så mot havet.

Gick hyfsat lätt att hitta dit, sedan var det fullt av vägar och stigar. Tog av mot vad jag trodde var havet, det var det oxå, inte en matbit eller dryck i sikte. Men vackert var det och KALLT i vattnet såg för övrigt ingen som badade, fast det fanns en mindre sandstrand. Det var ett rejält stort område för att ligga mitt inne i en stad. Fullt med promenadstigar och påminnelser om att hundar inte fick springa lösa.

Det enda jag såg hela tiden var lösa hundar som sprang runt.

Såg både korpar och en hel del ekorrar, både korp och ekorre äe mindre än våra hemma.

Låg på en parkbänk nere vid vattnet och läste en lång stund. Avkopplande så det förslog.

Sedan hemåt ut ur parken, kom givetvis inte ut där jag gick in, men till slut hittade jag stenbron man skulle över, tyckte att de väldigt fort fått fram massor av vägarbetsmarkeringar, men jag hade ju varit borta ett tag.

Halvvägs över bron ser jag en likadan bro, fast mer åt havet till. Det var där jag gick in.

Lätt, tänker jag,, jag går åt höger efter bron, sedan gick jag ett tag kan man säga.

Men motion är ju bra och inte en enda affär hittade jag, så det var bara att leta vidare. Till slut hittade jag. Staden är ju inte stor och vi bor nära havet så man kan väl inte gå vilse helt, men man kan gå långt ändå. Under min vandring såg jag på flera ställen stora fåglar utskurna i träd, väldigt fina.

Sedan var det tillbaka till hotellet och duscha och vila fötterna. Det är fotboll i eftermiddag så jag lovade Mats att ha middagen klar.

Maten är inte speciellt billig att köpa här, men jag har aldrig sett en så fräsch och fullmatad affär som den alldeles utanför dörrarna här. En riktig delikatessaffär med allt.

Mats brukar handla det mesta i ett köpcentra längre utanför centrum.

Vi får åka dit i helgen och bunkra upp lite, här nere kan man köpa frukt och grönsaker, det mesta är ekologiskt här väldigt gott. Fast priserna är där efter.

Sedan är här otroligt mycke snabbmats ställen, jag gick tydligen in fel i naturreservatet, för åt det håll jag skulle gått finns tydligen det mesta att köpa.

Det får bli nästa gång för det var defenitivt värt mer än ett besök.

Om jag hinner, för nu ligger tydligen Debbie i startgroparna och skall visa mej runt.

Skall bli kul och kanske kan min engelska få lite fart nu, trot den som vill.

Nu är väl snart fotbollen slut och då går vi nog en promenad neråt havet.

Onsdag i Halifax

2008-06-25T11:26:00.000-07:00

Det första som slår mej i taxin från flygfältet är att detta kunde lika gärna vara Sverige och hem från Landvetter. Så lika är nauren.En stor fördel är att jag får uppleva våren igen, här blommar just nu syrener, lupiner mm. Här är otroligt vackert.

När vi kom till SAAB kontoret ville Mats ha en bild, den blev kanske inte helt lyckad, men nu får ju Ni se Mats och mej på samma gång som SAAB skylten. Vädret kan vi inte klaga på, över 25 grader och hög fuktighet

Bilen är ett stort åbäke. Man får klättra för att komma in och hoppa för att ta sig ur. Man säger att storleken på bilen speglar dess ägare o.s.v. Nu är det som tur är Roger och inte Mats som valt bilen.

Kontoret var stort och fint. Mats dataskärm hade en välkomsthälsning.

Bilden är från hockey-VM, Mats med två arbetskamrater.

Sedan åkte vi och handlade, inte speciellt mycke saker, men hör och häpna vi fick det i 11 st kassar. Tala om att värna om miljön.

London LHR

2008-06-24T01:34:00.000-07:00

Vi har slitet en timme med att få in bilder och lyckats till slut, men nu kan vi inte byta plats på bilderna så Ni får börja längst ner och läsa Er uppåt, så vi skall försöka bättra oss till nästa inlägg.
Man skulle kunna bli helpackad här i loungen, en del är det. Men vi tycker inte det är något nöje så vi har slitit i over en timme för att lägga in bilder i denna blogg och nu har vi fått in bilderna.

Mats har även ett vipkort så nu sitter vi i lugn och ro på en lounge och äter och dricker.

När vi landade idag, när jag tittade bakåt så var fyra plan till på väg att landa efter oss, det har aldrig Mats sett innan idag heller. Tyvärr hade jag inte kameran framme.

Idag var servicen perfekt i business, vi var bara tre stycken, så jag fick mer uppmärksamhet än jag behövde.

Nu har vi landat i London, vädret är jättefint, vi flög över London innan vi landade och på rätt låg höjd. Det var häftigt, sedan tog vi en tur ut över omgivningarna, såg både grisar och getter. Mycke golfbanor och ett otroligt vackert lapptäcke med åkrar och de flesta var trädkantade. Jag har nog varit pilot i mitt föregående liv, skulle ge mycke för att få sitta i cockpinten. Det är fantastiskt roligt att flyga framför allt att starta, men även att landa. Londons flygplats verkar bättre än den vi landade på i Paris förra veckan, satt ju i planet i en evighet och körde runt innan vi hittade en buss som körde oss in. Här tankade vi in i terminalen direkt.

Lahälla i Bohuslän

2008-06-21T14:12:00.000-07:00

Nu har jag fått hjälp av Ingela och Katharina att skapa en blogg, Christina har varit stöd.
Detta är krångligt för en novis.
Vi måste ju göra något i stället för att se på fotboll.
Kommer att använda mej av denna på min resa till Mats i Kanada.