Royal Nova Scotia International TATTOO

I kväll har vi varit på hockeyarenan och sett Tattoo, det var verkligen en upplevelse, har sett det för många år sedan i Göteborg, men detta slår det med hästlängder.

Fanns även något för Mats att fästa blicken på.

Det var otroligt många människor på golv och scener samtidigt.

Säckpiporna är bara bäst, deras trummisar går inte av för hackor, fattar inte hur de kan göra sådana konster med trummpinnarna.

Det är en otrolig upplevelse att höra och se så många begåvade musiker och väldrillade militärer

på en och samma gång. Stora körer och faktiskt mycket handling.

Mellan varje nytt land och orkester hade man lagt in lite komiska inslag, de var otroligt duktiga.

Fanns ett gäng från Danmark som hoppade hopprep, de heter Talentholdet, sevärt.

Dessa på bilden nedanför heter The horror show-holmikers, skulle de komma till en arena nära dej, gå och se dem, mycket roliga och duktiga.

Denna tjej och kille var från Trinidad och var med och uppträdde när deras orkester spelade.

Sedan blev det mycket Kanada, det slutade med att man stod upp under nationalsången, då fick man som Gunde myntat, lite ståpäls.


Annars har vädret varit riktigt dåligt här, dimma som är som mjölk plus att det kommer en åskskur dess emellan. Hoppas det blir bättre i morgon, för då firar de sin nationaldag.

Skall bli roligt och se om det är en stor grej här. De flesta verkar vara lediga i alla fall.

Nu var det dags att starta utflykten för att se på tidvatten. Det är ett äventyr bara att få ut bilen ur garaget, jag böjer huvudet hela tiden, så lite plats finns det kvar upp till taket.

Första stoppet var i Wolfville, där vi köpte kaffe på Tim Horton, de kan faktiskt göra gott kaffe.

Här var redan vattnet ute, så det enda man såg var lerig rödfärgd jord.

Fick syn på en häger som sökte föda i botten.

Nu närmar vi oss Blomidon, här går Mats jämte båtarna som för tillfället ligger på torra land.

Så här ser det ut på många stället när tidvattnet är ute.

Här har havet nästan försvunnit helt, man skulle kunna gå ut till denna formation.

Nu är vi framme i Blomidon, ovanför stranden finns ett stort Parkområde som du kan få kampa i. Det var jättevackert och många campare, fast inte på varandra på något vis.

Nu är vi nere på stranden och vattnet har dragit sig långt tillbaka.

Klippbranterna är höga och rätt så instabila, hade rasat ner på ett flertal ställen.

I vanliga fall är det vatten här där folk nu går.

Vattnet försvinner mer och mer.

Nu är klockan 14.30 och det är som minst vatten just nu. Är långt ut till vattenkanten. Mer än femhundra meter, tror Mats.

Denna kompis hade vi lite ovanför oss när vi tog en välbehövlig fikarast. Otroligt fin och stor såg vi när han till slut flög.

Stolt och mycket orädd, satt han där hela tiden vi var nedanför.

Mats har fågeln just ovanför sitt huvud, upp i branten.

Mera bilder på strand utan vatten. Helt otroligt vackert. Vi hade verkligen tur med vädret oxå.

Vem sa att dinousarierna var utdöda?

Detta måste väl vara ett lårben?

Naturen som synes otroligt fin.

Som vanligt tog vi den svåraste vägen, nästan omöjligt att gå i all denna sten.

Vem har sagt att orientering skall vara lätta vägval?

Eller hur Daniel, vi tror att vi hittade en väg upp, som du kanske hade prövat, inte vi inte.

Här har vi allt en bättre fiskare än Mats, fast han hade lite svårt att få ner den.

Nu kom vi för nära och han såg väl Mats lystna blick, så bättre fly än illa fäkta.

Inte mycke bättre att gå i "sanden" eller vad det nu är, man liksom sugs fast för varje steg.

Här ser man att allt vatten är borta.

Ett hav tomt på vatten, mäktigt.

Odlingar så långt ögat kan nå, detta är The valley, det bördigaste området i Nova Scotia.

De har väldigt många äppelodlingar, ser det över allt när vi åker genom landskapet.

Helt plötsligt ser vi en get som är ute och går med tre kompisr, vi såg även stället de troligtvis rymt från, där sprang det runt två stora skällande dobermann, så vi gick inte in för att fråga om det var deras djur. Som tur var kom en granne när vi stått still en stund och återbördade rymlingarna till hemmet.

Det roliga var att det nog var geten som var ledaren, den väntade nämligen tills de andra gått av vägen. Det var väl deras vanliga motionsrunda kanske.

Här stannade vi för att äta, fish and chips, har aldrig ätit det förut, var mycket godare än jag trott.

Halls Harbour kallas detta lilla samhälle.
Det ser för roligt ut när båtarna ligger och väntar på vatten.

Se där ute är havet. Här ligger vi och kan inget annat.

Nu är vi tillbaka där jag tog bild på de första båtarna och vattnet är på väg tillbaka.

Inte mycke men lite mer vatten.

Här har vattnet kommit rätt långt in, därborta satt vi och fikade innan idag.

Det går relativt fort, man kan ställa sig en liten bit ifrån och får strax flytta sig. Det är många djur som gräver ner sig när vattnet försvinner, när vattnet kommer tillbaka fylls det av luftbubblor som stiger till ytan, antagligen från gångarna i sanden.

Nu kan man inte längre gå torrskodd till "vårat " fikaställe.

Det lilla landet Ni ser rätt ut, det var det man kunde gå ut till för bara några timmar sedan.

Finns en bild innan som visar en liten fåra in, nu är det helt vattenfyllt.

Nu kan båtarna ut och fiska igen, fortfarande kommer det in vatten i ytterligare minst en timme.

Men vi har långt hem, så vi lämnar detta naturfenomen för denna gång.

Så där, nu är det ett hav igen.

Nu är cirkeln sluten, vi är tillbaka där vi började, då vi bara såg lera och häger.

Ytterligare en kopp hett och gott kaffe.

Tänk vad månen kan åstadkomma, mellan 8 meter och 12 meter, i extremfall ända upp till 16 meter, kan havet variera. Låter nästan otroligt, nu har jag sett det med egna ögon och det var verkligen sevärt.

Naturen här är så lik hemma att det nästan är kusligt, kanske inte att de just här har sådan storskog som vi har hemma, men ge mej lite tid och lite senare på hösten, så skall jag nog kunna hitta kantareller, de har ju allt annat.

Tidvatten lördag 2008-06-28

Blomidon, jag säger bara det, verkligen sevärt. Vi har varit ute hela dagen för att kolla på tidvattnet. Det är 12 timmar och 20 minuter mellan varje högvattenstånd. Det skiljer på upp till 16 meter, båtarna ligger på botten vissa timmar varje dygn. Kommer att lägga in bilder vid ett senare tillfälle. Vi var där så vi såg när vattnet var som lägst och stannade tills det var som högst.
Kommer mera om detta i morgon.
Igår, hälsar Mats, att jag bakade både bröd och bullar för vädret började med regn på morgonen. Var ett litet äventyr att hitta jäst och bakpulver i affären, men med hjälp av lexikon löste det sig.
En nöjd man kom hem och kände dofterna.
Sedan strövade vi ut och köpte ett par bra joggingskor till mej, de behövdes verkligen idag för vi har gått mycke.
Efter det blev det en glass nere vid havet.

I dag när jag vaknade hade jag tre män hängande

på grannhuset och tvättade fönstren. Det gick fort. Fattar inte att de vågar hänga så.

Huset Mats har lägenheten i är högt som tur är, blir nog inte svårt att hitta hem, om man går vilse.

Utsikten från balkongen är ju inte mycke att skryta med. P-däck under och lite hustak.

Denna park ligger inte långt från lägenheten, rätt stor och väldigt fin. Där satt jag igår och läste i skuggan under ett träd.

I dag har jag gått till ett som vi i Sverige skulle kalla naturreservat. Hur lätt som helst att hitta, sa Mats och inte speciellt långt. Det finns mat och dryck att köpa, så det är lugnt. Sagt och gjort, vädret kunde inte bli bättre, så mot havet.

Gick hyfsat lätt att hitta dit, sedan var det fullt av vägar och stigar. Tog av mot vad jag trodde var havet, det var det oxå, inte en matbit eller dryck i sikte. Men vackert var det och KALLT i vattnet såg för övrigt ingen som badade, fast det fanns en mindre sandstrand. Det var ett rejält stort område för att ligga mitt inne i en stad. Fullt med promenadstigar och påminnelser om att hundar inte fick springa lösa.

Det enda jag såg hela tiden var lösa hundar som sprang runt.

Såg både korpar och en hel del ekorrar, både korp och ekorre äe mindre än våra hemma.

Låg på en parkbänk nere vid vattnet och läste en lång stund. Avkopplande så det förslog.

Sedan hemåt ut ur parken, kom givetvis inte ut där jag gick in, men till slut hittade jag stenbron man skulle över, tyckte att de väldigt fort fått fram massor av vägarbetsmarkeringar, men jag hade ju varit borta ett tag.

Halvvägs över bron ser jag en likadan bro, fast mer åt havet till. Det var där jag gick in.

Lätt, tänker jag,, jag går åt höger efter bron, sedan gick jag ett tag kan man säga.

Men motion är ju bra och inte en enda affär hittade jag, så det var bara att leta vidare. Till slut hittade jag. Staden är ju inte stor och vi bor nära havet så man kan väl inte gå vilse helt, men man kan gå långt ändå. Under min vandring såg jag på flera ställen stora fåglar utskurna i träd, väldigt fina.

Sedan var det tillbaka till hotellet och duscha och vila fötterna. Det är fotboll i eftermiddag så jag lovade Mats att ha middagen klar.

Maten är inte speciellt billig att köpa här, men jag har aldrig sett en så fräsch och fullmatad affär som den alldeles utanför dörrarna här. En riktig delikatessaffär med allt.

Mats brukar handla det mesta i ett köpcentra längre utanför centrum.

Vi får åka dit i helgen och bunkra upp lite, här nere kan man köpa frukt och grönsaker, det mesta är ekologiskt här väldigt gott. Fast priserna är där efter.

Sedan är här otroligt mycke snabbmats ställen, jag gick tydligen in fel i naturreservatet, för åt det håll jag skulle gått finns tydligen det mesta att köpa.

Det får bli nästa gång för det var defenitivt värt mer än ett besök.

Om jag hinner, för nu ligger tydligen Debbie i startgroparna och skall visa mej runt.

Skall bli kul och kanske kan min engelska få lite fart nu, trot den som vill.

Nu är väl snart fotbollen slut och då går vi nog en promenad neråt havet.