Nu var det dags att starta utflykten för att se på tidvatten. Det är ett äventyr bara att få ut bilen ur garaget, jag böjer huvudet hela tiden, så lite plats finns det kvar upp till taket.

Första stoppet var i Wolfville, där vi köpte kaffe på Tim Horton, de kan faktiskt göra gott kaffe.

Här var redan vattnet ute, så det enda man såg var lerig rödfärgd jord.

Fick syn på en häger som sökte föda i botten.

Nu närmar vi oss Blomidon, här går Mats jämte båtarna som för tillfället ligger på torra land.

Så här ser det ut på många stället när tidvattnet är ute.

Här har havet nästan försvunnit helt, man skulle kunna gå ut till denna formation.

Nu är vi framme i Blomidon, ovanför stranden finns ett stort Parkområde som du kan få kampa i. Det var jättevackert och många campare, fast inte på varandra på något vis.

Nu är vi nere på stranden och vattnet har dragit sig långt tillbaka.

Klippbranterna är höga och rätt så instabila, hade rasat ner på ett flertal ställen.

I vanliga fall är det vatten här där folk nu går.

Vattnet försvinner mer och mer.

Nu är klockan 14.30 och det är som minst vatten just nu. Är långt ut till vattenkanten. Mer än femhundra meter, tror Mats.

Denna kompis hade vi lite ovanför oss när vi tog en välbehövlig fikarast. Otroligt fin och stor såg vi när han till slut flög.

Stolt och mycket orädd, satt han där hela tiden vi var nedanför.

Mats har fågeln just ovanför sitt huvud, upp i branten.

Mera bilder på strand utan vatten. Helt otroligt vackert. Vi hade verkligen tur med vädret oxå.

Vem sa att dinousarierna var utdöda?

Detta måste väl vara ett lårben?

Naturen som synes otroligt fin.

Som vanligt tog vi den svåraste vägen, nästan omöjligt att gå i all denna sten.

Vem har sagt att orientering skall vara lätta vägval?

Eller hur Daniel, vi tror att vi hittade en väg upp, som du kanske hade prövat, inte vi inte.

Här har vi allt en bättre fiskare än Mats, fast han hade lite svårt att få ner den.

Nu kom vi för nära och han såg väl Mats lystna blick, så bättre fly än illa fäkta.

Inte mycke bättre att gå i "sanden" eller vad det nu är, man liksom sugs fast för varje steg.

Här ser man att allt vatten är borta.

Ett hav tomt på vatten, mäktigt.

Odlingar så långt ögat kan nå, detta är The valley, det bördigaste området i Nova Scotia.

De har väldigt många äppelodlingar, ser det över allt när vi åker genom landskapet.

Helt plötsligt ser vi en get som är ute och går med tre kompisr, vi såg även stället de troligtvis rymt från, där sprang det runt två stora skällande dobermann, så vi gick inte in för att fråga om det var deras djur. Som tur var kom en granne när vi stått still en stund och återbördade rymlingarna till hemmet.

Det roliga var att det nog var geten som var ledaren, den väntade nämligen tills de andra gått av vägen. Det var väl deras vanliga motionsrunda kanske.

Här stannade vi för att äta, fish and chips, har aldrig ätit det förut, var mycket godare än jag trott.

Halls Harbour kallas detta lilla samhälle.
Det ser för roligt ut när båtarna ligger och väntar på vatten.

Se där ute är havet. Här ligger vi och kan inget annat.

Nu är vi tillbaka där jag tog bild på de första båtarna och vattnet är på väg tillbaka.

Inte mycke men lite mer vatten.

Här har vattnet kommit rätt långt in, därborta satt vi och fikade innan idag.

Det går relativt fort, man kan ställa sig en liten bit ifrån och får strax flytta sig. Det är många djur som gräver ner sig när vattnet försvinner, när vattnet kommer tillbaka fylls det av luftbubblor som stiger till ytan, antagligen från gångarna i sanden.

Nu kan man inte längre gå torrskodd till "vårat " fikaställe.

Det lilla landet Ni ser rätt ut, det var det man kunde gå ut till för bara några timmar sedan.

Finns en bild innan som visar en liten fåra in, nu är det helt vattenfyllt.

Nu kan båtarna ut och fiska igen, fortfarande kommer det in vatten i ytterligare minst en timme.

Men vi har långt hem, så vi lämnar detta naturfenomen för denna gång.

Så där, nu är det ett hav igen.

Nu är cirkeln sluten, vi är tillbaka där vi började, då vi bara såg lera och häger.

Ytterligare en kopp hett och gott kaffe.

Tänk vad månen kan åstadkomma, mellan 8 meter och 12 meter, i extremfall ända upp till 16 meter, kan havet variera. Låter nästan otroligt, nu har jag sett det med egna ögon och det var verkligen sevärt.

Naturen här är så lik hemma att det nästan är kusligt, kanske inte att de just här har sådan storskog som vi har hemma, men ge mej lite tid och lite senare på hösten, så skall jag nog kunna hitta kantareller, de har ju allt annat.