lördag 19 juli 2008

Fred 4 dagar.

Nu har vi varit och sett på underverket. Bara så söt, det finaste gammelmormor sett på länge.


Linus öppnar presenter.
Katharina med sina föräldrar, Bengt och Ingela.
Jonas och Greta.

Linus och Fred.

tisdag 15 juli 2008

The Hopewell Rocks

Vi har nog lyckats se det mesta häromkring, vi skulle åkt hit i går, men regn och dimma stoppade oss. Tryck på http://youtube.com/watch?v=yRbvvzK-ll0 så får ni med egna ögon se hur tidvattnet kommer och går.

15 juli 12.22

Nu har vi blivit farbror, farmor och farfar. Katharina förlöstes med planerat kejsarsnitt.
Sonen är född 12.22 svensk tid. Allt har gått bra, vikt och längd är ännu inte känd.
Det kommer senare, Mats får väl lägga in alla detaljer. Jonas och jag åker hem idag.
Som Ni ser på bilden kommer det att bli många vikingstop i Lahälla. Vi har hittat en ny viking.

Som Ni förstår är vi nu väldigt stolta över vår nya status som farföräldrar.

Jonas Mats Anette

måndag 14 juli 2008

Cape Breton västra sidan



Solen stiger upp över havet, kan det bli mycket bättre. Vi har haft en otrolig tur med vädret, Här letar vi efter valar, det skall finnas fullt utanför i havet.

Vi hittade även ett vattenfall, synd att vi inte var här vid vårfloden, då kan man nog inte ta kort från där vi tog idag.


Nu kör vi högst upp på berget, mycket döda träd. Väldigt vackert.



Här har vi en lönn som är 350 år gammal, knotorna är av all sirap man tappat trädet på under århundraden.


Så kom vi fram till Pleasant Bay, ett säkert kort när man vill se val.

Till och med vi såg valar här. Här som synes tre valar runt båten.

Här satt en korp och väntade på bättre tider. Inte speciellt rädd.



Det finns givetvis en hel del vandringsleder, vi tog en på 10 minuter. Det var blötmark, så där fanns orkideer.


Detta trodde jag först var en orkide, för det fanns många av dem och de var rätt höga. Det visade sig vara en köttätande växt. De rödfärgade bladen på bilden ovan hör ihop med blomman under. Vi tror att det är bladen som äter insekterna och blomman som lockar dit dem.

Sedan gick vi på en vandring som hette skyline och var på närmare en mil. Där skulle det finnas både det ena och det andra att se. Nu gick vi mitt på dagen i strålande solsken så oddsen var emot oss.

Naturen var annorlunda fast tyvärr så är det så tätt att du har svårt att se djur, de kan vara några meter ifrån utan att du kan se dem.

Denna vackra vy fick vi när vi vandrade ut mot havet för att se val och älg.

Här sitter Mats och Jonas för att fika och leta val på havsytan, själv gillar jag inte branta stup så jag höll mej längre upp. Ja, de fick se val även här.

Jonas fick en fin bild på en fågel. Så den enda älg vi sett var deras skyltar med stora älgar så det får bli den vi visar Er.

Sedan helt plötsligt står den bara där, alldeles efter stigen och åt gräs, brydde sig inte det minsta om att vi kom och andra efter oss. Mats tror att den både var blind och döv. Tror snarare att de inte bryr sig om människor. Skyltar när man går in på stigen talar om att man skall vänta tills älgarna lämnar stigarna innan man går förbi.


Så här varma och trötta var vi efter vandringen som tog två och en halv timme.

Här ser Ni hur man kan transportera både båt och fyrhjulig motorcykel på en gång. Vi pratade med dess ägare och han hade varit på semester hos svågern, så för att komma upp i bergen var han tvungen att ha med sig sin motorcykel. I naturreservatet får du inte gå utanför lederna så där kunde ju han inte åka på den. Han berättade oxå att där vi såg tre valar såg han 30 st på morgonen. Att det händer väldigt mycket älgolyckor för det finns otroligt mycket älg. Kör man i reservatet på kvällen gäller försiktighet för älgen är ute på vägarna.


Så slutar vår resa i Cape Breton, kan varmt rekommendera den, gärna på hösten vilka färger det måste vara.
När vi åkte hem stannade vi precis mellan ekvatorn och polcirkeln. Där gick solen ner i ett moln.



Så här ser det ut på kvällarna i lägenheten. Mats jobbar och jag bloggar.




Chansa inte

Då har vi kommit fram till jordens sista punkt, hur någon kan bo här är otroligt. Kan tänka hur här är på vintern. Detta är huset vi hyrt in oss i. Fick lite onda aningar när jag såg trädgården. Jonas kom ut och sa att han sagt till Mats att prata med mej innan han ringde ägarn.
Men hur lätt är det att hitta ett nytt boende långt fram på kvällen.

Solens sista strålar var ju vackra på bergstoppen.

Mat måste vi ha och det blev hummer. Ägarna till detta matställe rakt över vägen var minst sagt underliga.

Maten inte den bästa vi ätit heller.


Jag tror inte det fanns något i detta hus som var helt eller i ordning, ytterdörrens handtag hängde på trekvart. Hon bad oss sätta oss i sofforna medan hon tände upp. Är förvånad att vi överlevde det. Tala om sunkiga soffor. Det går liksom inte att beskriva hur det såg ut, måste ses.




Krimskrams över allt, helheten totalt otrolig, fattar inte hur hon har fått tillstånd att hyra ut.


Bild på en av toaletterna, inte det fräschaste vi sett.


En liten detalj på det finsnickeri som fanns här, om Ni vill ha lite tips hur Ni kan fixa hemma.


Även hur man bygger en trappa, kan vi stå till tjänst med. Rustik är ordet.


Till saken hör att Roger har pratat mycket om att det har kommit in en mycket farlig spindel till Kanada, tror den som vill, men med dessa väderförändringar kan det säkert stämma.

I alla fall när vi lagt oss ser Mats plötsligt en STOR spindel i vårat fönster alldeles ovanför våra huvuden. Han vågar inget säga till mej, utan stänger fönstret. Då blir det nästan svårt att andas. Har glömt säga att huset var fullt av konstiga lukter, varav mögel var en av de värre.


Tyvärr ville spindeln inte vara med på bild, men jag fick på hans framtida barn, det var en rejält stor kokong. Dagen efter säger Jonas att den jättefarliga spindeln inte är så stor. Den gav i alla fall Mats en sömnlös natt. Det berodde lika mycket på att han fick ha fötterna utanför sängkanten. Jag som inte är så lång fick oxå ligga med fötterna utanför, har aldrig hänt innan. Så Ni förstå sängstandarden. Jonas tyckte inte det var något att klaga på, han får för det mesta ligga med fötterna utanför. Så även i Mats lägenhet.

Fönstret var lite litet till hålet, men ventilation är ju bra.
Glömde säga att på kvällen kom ett annat par och undrade om det fanns rum lediga till nästa natt. Mats visade dem runt, tog sedan med dem ut och sa: Leta efter ett annat ställe.
De var mycket tacksamma för rådet, speciellt frun.
Det ingick ju frukost, men som tur var hade vi med oss egen, fanns bröd och jordnötssmör att få på stället. När jag skulle ta en thepåse ur en burk, rörde sig hela innehållet så burken försvann åt ett håll och jag åt det andra.

Vi satte oss ute vid ett trädgårdsbord som rörde sig i olika riktningar. Mats vågade sitta, Jonas och jag åt, efter moget övervägande stående.

Något säger väl detta råtthål om standarden. I de flesta fall äter sig både möss och råttor in, här har de gjort allt för att äta sig ut. Detta råtthål fanns direkt i hallen vid inskrivningsdisken.

När jag fick se det så skrattade jag så att tårarna rann.



Solen kommer upp över berget, som Ni förstår så lämnade vi tidigt.


Soluppgång över campingen, där kunde man se val, antagligen därför det fanns turister överhuvud taget.


När vi kört en minut och tittar ut över bukten så ser vi dem. Valar!!!! det vita plasket mitt på bilden.

















Denna utsikt hade vi från våran B&B när vi vaknade på morgonen. Tyvärr lyckades vi inte rengöra kameran så den blev värre i stället.


Nu startar vår resa upp mot det stora naturreservatet, otroliga vyer och mycket skog.


Fikapaus vid en av utsikterna.

Bergen är helt skogsklädda, både löv och mycket gran.

Här går vi en vandring på 4 km, då kommer denna lilla ekorre, Jonas fångar honom när han äter på en svamp.

Sådana här stup var det på vandringen.


Här kommer vi fram till ett ställe som har mina, nu snart nog tjatade om, stolar.
Tänk Er dem ner mot havet, utanför häcken, i Lahälla.
Vi letar vidare efter STOR resväska.

Här kommer mera härliga branter.


Här är något liknande Stångehuvud igen.

Denna stranden vid Black Brook Beach var det bränningar som slog in hela tiden, fullt med folk som surfade på vågorna. Perfekt tillfälle för ett dopp.
I med lilltån, upp snabbt igen. Jättekallt, det räckte med att titta på.





Mera utsikter.








Här går molnen så lågt att de snuddar vid bergstoppen.

Här kommer vi fram där vi skall ligga andra natten. Meat Cove.
Det kommer att få en helt egen blogg, för det var något i hästväg. Världens ända, då är detta stoppet innan.