Solen stiger upp över havet, kan det bli mycket bättre. Vi har haft en otrolig tur med vädret,
Här letar vi efter valar, det skall finnas fullt utanför i havet.
Vi hittade även ett vattenfall, synd att vi inte var här vid vårfloden, då kan man nog inte ta kort från där vi tog idag.
Nu kör vi högst upp på berget, mycket döda träd. Väldigt vackert.
Här har vi en lönn som är 350 år gammal, knotorna är av all sirap man tappat trädet på under århundraden.
Så kom vi fram till Pleasant Bay, ett säkert kort när man vill se val.
Till och med vi såg valar här. Här som synes tre valar runt båten.
Här satt en korp och väntade på bättre tider. Inte speciellt rädd.
Det finns givetvis en hel del vandringsleder, vi tog en på 10 minuter. Det var blötmark, så där fanns orkideer.
Detta trodde jag först var en orkide, för det fanns många av dem och de var rätt höga. Det visade sig vara en köttätande växt. De rödfärgade bladen på bilden ovan hör ihop med blomman under. Vi tror att det är bladen som äter insekterna och blomman som lockar dit dem.
Sedan gick vi på en vandring som hette skyline och var på närmare en mil. Där skulle det finnas både det ena och det andra att se. Nu gick vi mitt på dagen i strålande solsken så oddsen var emot oss.
Naturen var annorlunda fast tyvärr så är det så tätt att du har svårt att se djur, de kan vara några meter ifrån utan att du kan se dem.
Denna vackra vy fick vi när vi vandrade ut mot havet för att se val och älg.
Här sitter Mats och Jonas för att fika och leta val på havsytan, själv gillar jag inte branta stup så jag höll mej längre upp. Ja, de fick se val även här.
Jonas fick en fin bild på en fågel. Så den enda älg vi sett var deras skyltar med stora älgar så det får bli den vi visar Er.
Sedan helt plötsligt står den bara där, alldeles efter stigen och åt gräs, brydde sig inte det minsta om att vi kom och andra efter oss. Mats tror att den både var blind och döv. Tror snarare att de inte bryr sig om människor. Skyltar när man går in på stigen talar om att man skall vänta tills älgarna lämnar stigarna innan man går förbi.
Så här varma och trötta var vi efter vandringen som tog två och en halv timme.
Här ser Ni hur man kan transportera både båt och fyrhjulig motorcykel på en gång. Vi pratade med dess ägare och han hade varit på semester hos svågern, så för att komma upp i bergen var han tvungen att ha med sig sin motorcykel. I naturreservatet får du inte gå utanför lederna så där kunde ju han inte åka på den. Han berättade oxå att där vi såg tre valar såg han 30 st på morgonen. Att det händer väldigt mycket älgolyckor för det finns otroligt mycket älg. Kör man i reservatet på kvällen gäller försiktighet för älgen är ute på vägarna.
Så slutar vår resa i Cape Breton, kan varmt rekommendera den, gärna på hösten vilka färger det måste vara.
När vi åkte hem stannade vi precis mellan ekvatorn och polcirkeln. Där gick solen ner i ett moln.
Så här ser det ut på kvällarna i lägenheten. Mats jobbar och jag bloggar.
Här letar vi efter valar, det skall finnas fullt utanför i havet.
Vi hittade även ett vattenfall, synd att vi inte var här vid vårfloden, då kan man nog inte ta kort från där vi tog idag.
Nu kör vi högst upp på berget, mycket döda träd. Väldigt vackert.
Här har vi en lönn som är 350 år gammal, knotorna är av all sirap man tappat trädet på under århundraden.
Så kom vi fram till Pleasant Bay, ett säkert kort när man vill se val.
Till och med vi såg valar här. Här som synes tre valar runt båten.
Här satt en korp och väntade på bättre tider. Inte speciellt rädd.
Det finns givetvis en hel del vandringsleder, vi tog en på 10 minuter. Det var blötmark, så där fanns orkideer.
Detta trodde jag först var en orkide, för det fanns många av dem och de var rätt höga. Det visade sig vara en köttätande växt. De rödfärgade bladen på bilden ovan hör ihop med blomman under. Vi tror att det är bladen som äter insekterna och blomman som lockar dit dem.
Sedan gick vi på en vandring som hette skyline och var på närmare en mil. Där skulle det finnas både det ena och det andra att se. Nu gick vi mitt på dagen i strålande solsken så oddsen var emot oss.
Naturen var annorlunda fast tyvärr så är det så tätt att du har svårt att se djur, de kan vara några meter ifrån utan att du kan se dem.
Denna vackra vy fick vi när vi vandrade ut mot havet för att se val och älg.
Här sitter Mats och Jonas för att fika och leta val på havsytan, själv gillar jag inte branta stup så jag höll mej längre upp. Ja, de fick se val även här.
Jonas fick en fin bild på en fågel. Så den enda älg vi sett var deras skyltar med stora älgar så det får bli den vi visar Er.
Sedan helt plötsligt står den bara där, alldeles efter stigen och åt gräs, brydde sig inte det minsta om att vi kom och andra efter oss. Mats tror att den både var blind och döv. Tror snarare att de inte bryr sig om människor. Skyltar när man går in på stigen talar om att man skall vänta tills älgarna lämnar stigarna innan man går förbi.
Så här varma och trötta var vi efter vandringen som tog två och en halv timme.
Här ser Ni hur man kan transportera både båt och fyrhjulig motorcykel på en gång. Vi pratade med dess ägare och han hade varit på semester hos svågern, så för att komma upp i bergen var han tvungen att ha med sig sin motorcykel. I naturreservatet får du inte gå utanför lederna så där kunde ju han inte åka på den. Han berättade oxå att där vi såg tre valar såg han 30 st på morgonen. Att det händer väldigt mycket älgolyckor för det finns otroligt mycket älg. Kör man i reservatet på kvällen gäller försiktighet för älgen är ute på vägarna.
Så slutar vår resa i Cape Breton, kan varmt rekommendera den, gärna på hösten vilka färger det måste vara.
När vi åkte hem stannade vi precis mellan ekvatorn och polcirkeln. Där gick solen ner i ett moln.Så här ser det ut på kvällarna i lägenheten. Mats jobbar och jag bloggar.
1 kommentar:
Vilka fantastiska upplevelser, ibland kanske det blir roligare efter en tid än just när man skall sova i ett hus som verkar värre än värst. Det är åtminstone rätt kul att på avstånd läsa om det.
Skicka en kommentar